hanibaljan

Det går inte en dag utan att man bombaderas med hemska nyheter om personer som mister sina nära och kära. Tankar som slår mig när jag ser dessa artiklar i olika tidningar eller ser dessa inslag i nyheterna är att man tycker synd om de närstående till personen. Men denna tanke försvinner lika fort som man vänder blad i tidningen eller ett nytt inslag på nyheterna visas. Det händer så att man inte reflekterar över det längre.

Tills det händer någon man känner. Jag träffade en riktigt trevlig kille när jag började plugga i Göteborg, han var glad och lycklig då han precis gift sig med kvinna i sitt liv. Båda som var 21 år var helt enkelt lyckliga och i början av sitt nya liv som gifta.

Förra fredagen när jag går in på facebook ser jag att killen jag hade stiftat bekantskap med i Göteborg har gjort ett sådant konstigt inlägg att jag var tvungen att titta in på hans facebook sida. Det visar sig att hans fru hade gått bort fem dagar innan den beräknade födslen på deras första barn skall komma till världen. Han hade lämnat henne på morgonen och kommit hem på eftermiddagen och då hittat sin fru död. De tror att hon dog av syresbrist efter ha svimmat av blodtrycksfall. Att läsa det påverkade mig så starkt och tårarna kom när jag läste de vackra orden han skrivit om sin allt för tidiga bortgångna fru. Flera dagar efter att jag fick vetenskapen om denna tragiska händelse påverkar det mig djupt!

Efter detta hemska besked ringde jag min fina Calle och berättade hur mycket jag älskar honom och hur mycket han betyder för mig. Jag tar ofta förgivet att allt ska vara som vanligt och att alla hemskheter händer inte mig. Man fortsätter som man alltid gjort, man går nonstop utan att stanna upp och fundera på vad man faktiskt har. Varför måste dessa hemskheter väcka en ur sitt springande i ekorrehjulet? Varför stannar man inte upp oftare och uppskattar det man har istället för att sträva mot något man inte har?

Med detta sagt, vill jag att DU ska ett steg bakåt för att beakta det DU har och vårda det istället för att ständigt sträva efter det du inte når!