Jämtlandstriangeln
Vecka 29 var min första och enda semestervecka denna sommar och Calle och jag hade bestämt oss för att vandra just denna vecka. Men bara några dagar innan semestern skulle ta fart blev jag givetvis sjuk :/ Men jag vilade ett par dagar och på söndagen var Calle, Teo och jag på vägarna upp till Jämtland (Storulvsån) via Sälen. Men vi åkte inte enda upp utan stannade på någon liten skogsväg och sov i bilen, den natten kan väl sammanfattas som trång och jäklig!
Men på måndagen var vi äntligen framme vid Storulvån och började vår vandring. Första dagen vandrade vi 13 km över fjällen. Det var en fantastisk upplevelse med otrolig utsikt. Både Calle och jag kom in i lugnet och bara njöt av tystnaden och friheten!
Vi såg en hel del renar.
Teo vart mycket nyfiken på dessa djuren!
Många renkalvar fanns det!
Men de var inte så vackra då de tappade pälsen.
Storslagen utsikt.
Efter 13 km vandring i fjällterräng var alla tre hungrig så vi slog läger precis jämte en bäck och tände på stormköket.
Det häftigaste med hela resan var när man öppnade tältdörren och syner som dessa var det första man såg!
Härligt morgonbus med Teo!
Dag 2 hade vi en längre vandring framför oss, närmare bestämt 19 km. Under dagen såg vi en massa fjällämlar, dessa upptäckte inte Teo förräns dag 3 vilket innebar att Teo hann att gå från en snäll och söt hund till en mördarhund. Jag tror han hann döda tre varav en åkte ner i Teos mage.
Andra kvällen. Vi hade en riktigt fin kväll med solen som strålade över bergen.
Denna resa var fantastisk och skulle gärna göra det igen!
Men på måndagen var vi äntligen framme vid Storulvån och började vår vandring. Första dagen vandrade vi 13 km över fjällen. Det var en fantastisk upplevelse med otrolig utsikt. Både Calle och jag kom in i lugnet och bara njöt av tystnaden och friheten!
Vi såg en hel del renar.
Teo vart mycket nyfiken på dessa djuren!
Många renkalvar fanns det!
Men de var inte så vackra då de tappade pälsen.
Storslagen utsikt.
Efter 13 km vandring i fjällterräng var alla tre hungrig så vi slog läger precis jämte en bäck och tände på stormköket.
Det häftigaste med hela resan var när man öppnade tältdörren och syner som dessa var det första man såg!
Härligt morgonbus med Teo!
Dag 2 hade vi en längre vandring framför oss, närmare bestämt 19 km. Under dagen såg vi en massa fjällämlar, dessa upptäckte inte Teo förräns dag 3 vilket innebar att Teo hann att gå från en snäll och söt hund till en mördarhund. Jag tror han hann döda tre varav en åkte ner i Teos mage.
Andra kvällen. Vi hade en riktigt fin kväll med solen som strålade över bergen.
Denna natten blåste det som attan och både Calle och jag var rädda att tältet skulle flyga iväg (vilket det inte gjorde) Dagen där efter blåste det lika mycket och när vi skulle packa alla sakerna tog vinden med sig mitt liggunderlag och jag försökte springa ifatt det men det slutade med att det rullade ner för bergsslänten. Men Calle var inte sen med att erbjuda sig att klättra ner för slutningen på 15 m och hämta det. Han blev min hjälte denna dag!
3:e dagen gick vi vår sista etapp på 12 km. Nästan hela sträckan gick nedför och på vägen möte vi ett par som också var och vandrade, de gav oss tipset att inte gå över några träspångar som var placerade längs med vandringsleden, det skulle nämligen finnas ett par jordgetingar där under. Paret hade fått springa all världen väg därifrån, Calle och jag tackade för den infon! Det var lite roligt när man möte andra vandrare då man varje gång hälsade på varandra. I början kändes det lite konstigt men man vande sig snabbt och till slut hälsade man på allt man mötte!
När vi hade gått runt denna jämtlandstriangel vägde Calle och jag våra väskor. Jag hade gått och burit på 10 kg medan Calle bar på 13 kg. Mina steg var ju en aning lättare när mitt bagage låg i bagaget i bilen och inte hängde på mina axlar!
När vi hade gått runt denna jämtlandstriangel vägde Calle och jag våra väskor. Jag hade gått och burit på 10 kg medan Calle bar på 13 kg. Mina steg var ju en aning lättare när mitt bagage låg i bagaget i bilen och inte hängde på mina axlar!
Denna resa var fantastisk och skulle gärna göra det igen!